HEM
HEM
Musik
Katarina Mazetti 1978.
Svart streck



>>
I Katarina Mazettis nya roman ”Snö kan brinna” möter vi en folkmusikgrupp som fyra unga vänner startar i en skraltig replokal. Handlingen är förlagd till röda Umeå och dess radikala studentkretsar under några år på 1970-talet. Det nybildade bandet får det poetiska namnet ”Snön brinner”.

Allt börjar med att Birgit, en poet i vardande, flyttar bort från sin inskränkta barndomsby i Västerbottens inre och flyr undan sina snusdoftande och skogsblommedoftande kavaljerer. I sin studentkorridor möter hon den iögonenfallande ”Vackergunilla” med ett förflutet inom det trygga borgerskapet. Det utmanar hon genom att i livsfarlig fart fräsa fram på Umeås gator på tung motorcykel med ett dragspel på ryggen.

Senare möter Birgit under en demonstration läraren Joakim och till slut även den virtouse saxofonisten Brecht, en utböling omgiven av en mystisk aura och som gör halsbrytande akrobatiska konststycken, livsfarliga tricks som slut ska lägga honom i en för tidig grav.

Härmed är den erotiska fyrkanten sluten och en osannolikt hoptrasslad kärlekshistoria, där alla oavbrutet är förälskade i fel person, tar sin början. Som något av en Feydeau-fars ackompanjerad av folkmusik och iklädd vadmalsdräkt. De fyra bildar ett kollektiv och flyttar till en villa på Ön, omströmmad av Umeälv. En vinternatt förlovar de fyra sig i ljuset av flammande norrsken, berusade av hjortronlikör och kosmisk kärlekslycka. Ingenting förefaller omöjligt, här finns en förtröstan och en glupande livsaptit som avspeglar sig i bokens titel: ”Snö kan brinna”.

Det är folkmusiken som är berättelsens nav, som en röd tråd genom boken finns noterna till bandets repertoar. Så småningom har ”Snön brinner” blivit så populärt att man ger sig ut på turné i en färgglad före detta fiskbil, vilket gör att både artister och instrument stinker sill. Men ingenting varar beständigt och det går ett mollstråk genom den tidigare så medryckande muntra berättelsen. Gunilla och Birgit bestämmer sig för att bryta upp ur kollektivet, det är dags att gå vidare och leva vuxenliv. Allt ställs på sin spets när Birgit upptäcker att hon är gravid och den om sitt faderskap ovetande Brecht förolyckas i Umeälvens strida strömmar.


Katarina Mazetti är en ytterst flyhänt och underhållande skribent, med ett fint väderkorn. Inte minst när det gäller det karakteristiska för en epok, det doftar av linssoppekok, en smula haschrök och sund svett. Hon skildrar med stor värme och esprit en underbart oskuldsfull tid fylld av trosviss idealitet.

För oss som varit med på den här tiden är Katarina Mazettis roman en njutningsfull vandring i minnenas kvarter, en tragikomisk nostalgitripp tillbaka till ett rosenkindat 70-tal. Man kan bara hoppas att unga av idag ska upptäcka denna epok, bli inspirerade och ta vid, så ”att nya röster ska sjunga” för att citera Mikael Wiehe.


Dalademokraten, Ulf Lundén




LÄS FLER RECENSIONER HÄR >>


FLER RECENSIONER


>> Arbetarbladets recension av "Snö kan brinna".
Text av Bodil Juggas.


Revolutionär kärleksglöd.

Studentkollektiv i Umeå på 1970-talet med okammade salongsrevolutionärer, vilda fiolspelare och Che Guevara på väggen. Man demonstrerar på autopilot, odlar giftfria grönsaker, samt en och annan planta.

En ung, rebellisk tidsanda återkallas i Katarina Mazettis nya roman "Snö kan brinna". Jag ser det framför mig som i en film.

Hon skriver underhållande och levande. Det var en bok av Mazetti som blev biosuccén "Grabben i graven bredvid" en gång. /…/

Bokens Birgit är en av entusiasterna i folkmusikföreningen Gnid & Drag och en av dem som fixar arrangemangen. I verkligheten gjorde så vitt jag förstår dragspelande författaren och före detta umebon Katarina Mazetti ungefär just det.

Alla bor i samma kollektiv i en hyrd villa på Ön där deras medelål- ders grannar inte direkt har beredskap för övningar i Janovs primal- skrik och gruppförlovning (sedesam form av gruppsex). Känslorna är febriga, vintern kall. Snö kan brinna!


Händelserna återberättas av jaget Birgit. I bakgrunden hänger ett svart moln. Vi får veta redan från början att två kollektivmedlemmar sedermera har dött.

Stråket av allvar är en viktig ingrediens i feel- good-litteraturen. Det skänker berättigande; här sägs också något om livets villkor.

Dråpligheterna hålls tillbaka i "Snö kan brinna" men anslaget är ge- nerellt humoristiskt. Jag undrar förresten om det inte egentligen var Katarina Mazettis lättsamma tilltal som banade vägen för svenska bästsäljarfenomensom Jonas Jonasson och Fredrik Backman.

"Snö kan brinna" gör inga som helst försök att förklara det politiska 70-talet, däremot speglar den fint en tid när kärlekssorg kunde tillskrivas inflytandet från ordförande Mao.

Rött streck

© 2016 Katarina Mazetti. All rights reserved. Webdesign ThorntonArtwork